Fiion

Den 30/1 föddes våran underbara lilla prinsessa.

Här kommer berättelsen om den dagen.

Ja vart ska jag igentligen börja? Jag får väl helt enkelt börja från natten till torsdags morgon. Jag vaknade utav att det kändes konstigt i magen ja i hela magen och att det även kom lite blod, det kände som att man hade mens verk och mens. Efter att jag pratat med min underbara svägerska som var vaken bestämde jag mig för att ringa in till förlossningen vilket jag gjorde. 

Där fick jag till svar att det nog var slemmproppen och att det inte var någon fara utan hon bokade in mig på en kontroll kl: 10.00 på torsdagen och eftersom vi ändå skulle på inskrivning kl 13.00 den dagen för kejsarsnitt måndagen den 3/2 så passade det perfekt. 

Men efter 45 minuter fick jag ondare och ondare, men med en mycket trött och ej förstående sambo ringde jag åter igen till förlossningen och sa att jag nu fått verkar. Dom bad mig då komma in så fort jag kunde. 

I och med att jag ringde till förlossningen förstod min älskade Fredrik att nu var det allvar det var dags att föda och vi som inte hade packat bb väska. Det blev bråttom kan jag ju lova. 

Fredrik sprang runt som en vild höna, jag kunde knappt gå utan fick sitta ner hela tiden medans jag komenderade Fredrik vad han skulle packa ihop. Tequila undrade nog om vi hade blivit helt dumma i huvudet. När allt var packat hämtade älskling bilen och så var det bara att ta sig ner till bilen och åka ner till mamma och pappa för att lämna Tequila för att sedan ta oss in till förlossningen på sös.

Eftersom att kl nu blivit runt sju på morgonen kan ni ju gissa vilken kö det var på Nynesvägen mot sös så det blev gasen i botten i bussfilen.

När vi väl kommit in visade det sig att jag var uppen runt 4-5 cm så nu blev det bråttom. Nu skulle det bli akut kejsarsnitt äää så rädd jag var och var någonstans var min mamma som skuille vara med hela vägen. Jo självklkart var hon fast på jobbet för hon hade jobbat natt vilket var ju sååå typiskt men Fredrik ringde iallafall mamma redan när vi var hemma för att säga att det nu var dags och att vi åkte in. Jag hann också prata med henne lite inne på förlossningen, mamma var nog också så ledsen över att hon inte kunde vara på plats.

Innan kejsarsnittet hade jag såna fruktansvädra verkar så jag trodde jag skulle slå ihjäl alla läkare och barnmorskor osv som kom in för att informera oss om vad som nu skulle ske.

Hallå jag har ju sjukhusskräck hur kommer det säg att jag nu ska gå igenom allt detta utan mammas stöd hahah det var typ det jag tänkte i huvudet och hur jag nu skulle klara detta, vi skulle ju inte föda försen på måndag.

Vilken tur att jag hade/har min underbara älskling som var lika rädd som mig men som ändå var stark nog och stöttade mig hela tiden.

När vi väl hade tagit ryggbedövningen började dom skära i mig det kändes absolut ingenting däremot kändes det skit konstigt när dom drog och höll på med bebis i magen. Sen hördes ett konstigt ljud ja det lät som en fontän och så hörde man ett skrik!! Det var bebis som skrek kommer aldrig glöma det under bara ljudet och när mina tårar började rinna. Ljudet som lät samtidigt var fostervattnet usch det lät verkligen äckligt haha.

När bebis kom ut tog barnmorskan fram henne till oss och frågade Fredik vad han trodde det hade blivit, han sa då en pojke då sa barnmorskan nix det blev en lite flicka å där av dog mitt hjärta gisses vi har fått en dotter åååå.

 

 

 

Medans jag blev igensydd gick Fredrik iväg och vägde och mätte samt klippte navelsträngen och sen när jag var igen sydd fick jag ha min underbara dotter på bröstet medans vi åkte upp till uppvaket där vi skulle tillbringa ca 4 timmar.

 

 

 

Men riktigt så blev det ju inte. Jag fick komplikationer, jag började blöda alldeles för mycket pågrund utav att min livmoder in ville dra ihop sig. Helt plötsligt efter 4 timmar tappade jag över 3,5 liter blod och hade typ 16 st läkar,sjuksystrar osv runt mig som pumpade i mig massor med morfin så till slut var jag inte alls med i denna världen. Det ända jag kommer ihåg är att jag får massa läkemedel, den gröna stora väskan där det står karolinska på med flera blodpåsar i som dom koplade till mig. Sen är mitt sista minne att dom kör iväg mig till operationssalen där jag blir sövd.

När jag väl vaknar upp ligger jag på akut intensiven helt själv, då började mina tänkar gå vart fan är Fredrik och våran dotter och vart är min mamma.

Fredrik hade tydligen blivit lämnad helt själv med bebis när jag åkte in på operationen i ca 2 timmar för att sedan blivit förd till bb där vi fick vårat rum och där kunde han kontakta våra familjer. Jag lider så med Fredrik förstår hur rädd han var, han trodde att jag skulle dö och att han skulle bli ensamstående.

Efter någon timme på akutintensiven kom äntligen mamma, Fredrik och våran dotter. Det var så skönt att äntligen få träffa dom. Sen blev jag för till nästa intensiv där jag skulle tillbringa natten eller iallafall till typ 4 på morgonen. 
När jag låg på intensiven kom även älsklings familj en och en in för att hälsa på mig samt våran dotter, det kändes så bra att få träffa dom närmsta man älskar så.

När det var dags för mig att få åka ner till bb tömde dom och drog ur ballongen dom opererade in för att trycka mot livmoden så att det skulle sluta blöda.

 

På bb fick vi lära oss hur mycket som helst om hur vi på bästa sätt skulle mat henne och amma henne osv.

Barnmorskorna var helt underbara jag bara älskade dom. 

Allt var helt okej på bb men maten sög så älskling fick iblad gå iväg och handla något annat att äta eller så fick dom som kom på besök ta med sig någon god mat=)
Efter ca 4 dagar fick vi äntligen åka hem som jag längtat nu började allvaret!!